Ge dig rätten att ändra uppfattning

Varför ska man ändra uppfattning? Är inte det ett tecken på att vi är ”svajiga”, instabila eller kappvändare? En studie från American Psychological Association undersökte hur människor uppfattade politiker som ändrade uppfattning. Det visade sig att politiker vilka ändrade sin moraliska ståndpunkt uppfattades som hycklare och mindre värd att stödja. Studien visade också att det inte spelade någon roll om politikern ändrade sin åsikt till det man själv höll med om, utan det var själva ändrandet i sig som skapade känslan av att ledaren var en hycklare.

Men att se på ändrade uppfattningar som något inneboende negativt måste rimligen betraktas som en märklig hållning eftersom alternativet är att antingen aldrig lära sig något nytt eller aldrig lyssna till sig själv på djupet. Det första eftersom lärande innebär att vi ser mer, blir mer, förstår mer och utifrån vår nya utsiktspunkt behöver revidera och ändra våra uppfattningar. Det andra eftersom den vi är aldrig är något statiskt, utan det äkta självet är just något som är i rörelse.

Det goda livet, skrev Carl Rogers, är inte ett tillstånd utan en process, inte en destination utan en riktning. Det äkta självet är på motsvarande sätt liv, förändring och rörelse. Och ledarskap handlar till stor del om att vara autentisk, i bemärkelsen att vara äkta, genuin, kongruent eller transparent. ”Att bli en ledare är synonymt med att bli dig själv”, skrev Warren Bennis, och integritet – i betydelsen att vara sann mot sitt ord, och att det ledaren säger är i linje med den han är – är en av de avgörande faktorerna hos framgångsrika ledare enligt Kouzes & Posners forskning. Det finns inget statiskt själv, därför innebär integritet att vi ibland behöver ändra uppfattning.

(Referenser och vidare läsning om betydelsen av att ge sig själv rätten att ändra sig finns i min bok "Konsten att ha en god relation till sig själv")