
Hej
Mitt namn är Philip Bäckmo och jag är legitimerad psykoterapeut och organisationskonsult.
Jag arbetar för närvarande på Feelgood företagshälsa i Växjö, och tar inte emot klienter för psykoterapi i min privata praktik.
Om du är intresserad av att få kontakt med mig så är du välkommen att höra av dig till mig på philip.backmo@feelgood.se
Det behövs konsulter som kombinerar djup psykologi, existentiell förståelse och organisatorisk skicklighet — och som hjälper arbetsplatser att både fungera effektivt och vara mänskliga.
Jag hjälper organisationer att stärka sitt psykologiska och existentiella välmående genom att kombinera djup människokunskap med modern organisationsutveckling. Min specialitet är att hjälpa grupper och chefer att förstå och hantera de psykologiska och existentiella processer som formar arbetslivet: relationer, konflikter, ansvar, mening, rolltagande och mod.
Jag kallar det för "Den Mänskliga Arbetslivsmodellen", som har tre huvudpunkter:
1. Relationer
Grunden i allt.
Här arbetar vi med psykologi, samarbete, konfliktförståelse, trygghet och ansvar.
Frågan: Hur behandlar vi varandra?
2. Mening
Det existentiella navet.
Här arbetar vi med riktning, syfte, värderingar och språk.
Frågan: Varför gör vi det vi gör, och vad står vi för?
3. Struktur
Det verksamheten vilar på.
Här arbetar vi med roller, mandat, beslut, gränser och tydlighet.
Frågan: Hur ska vi organisera oss för att göra det som är viktigt?
Kärnan:
När relationer, mening och struktur är i balans uppstår både välmående och effektivitet.
Typiska uppdrag:
-
Konflikter och förtroendekriser
-
Ledarskapsstöd och chefssamtal
-
Självledarskap - föreläsning och utbildning
-
Kulturutveckling och förändringsprocesser
-
Reflektion, handledning och grupputveckling
-
Föreläsningar om språk, förändring & mening
-
Existentiellt och värderingsbaserat ledarskap
Min utgångspunkt är enkel:
När organisationer blir mer mänskliga, blir de också mer hållbara, modigare och mer handlingskraftiga.
Existentiell hållbarhet i arbetslivet
Existentiell hållbarhet handlar om vår upplevelse av mening, identitet och riktning i vårt arbete. Det är den dimension av arbetslivet som berör varför vi gör det vi gör, vad vi står för och hur vi relaterar till ansvar, frihet, osäkerhet, relationer och vår plats i helheten.
Där fysisk hållbarhet rör kroppen och psykologisk hållbarhet rör vår emotionella balans, rör existentiell hållbarhet själva livsorienteringen: hur väl vårt arbete känns meningsfullt, begripligt, bärande och förenligt med våra värderingar.
Existentiell hållbarhet finns när:
• arbetet upplevs som meningsfullt och begripligt
• individens värderingar och organisationens syfte går att förena
• människor kan ta ansvar utan att förlora sig själva
• det finns utrymme att tala om svåra frågor, tvivel och riktning
• förändring förstås som något att växa genom, inte bara uthärda
• ledarskapet bär förmågan att hålla komplexitet och osäkerhet
• relationer präglas av respekt, integritet och mognad
• människor känner att de kan vara sig själva och ändå bidra
Kort sagt: existentiell hållbarhet är när människor inte behöver kompromissa med sin mänsklighet för att kunna göra sitt jobb.
Varför det spelar roll:
Organisationer som saknar existentiell hållbarhet utvecklar ofta:
• passivitet
• cynism
• konflikter som fastnar i tolkningar och identitet
• ledare som slits mellan krav och värderingar
• medarbetare som tappar motivation trots rimliga arbetsvillkor
När organisationer däremot investerar i existentiell hållbarhet skapas:
• modigare samtal
• starkare ansvarstagande
• högre psykologisk trygghet
• större meningsfullhet
• bättre beslut under osäkerhet
• kulturer som håller genom förändring
Den praktiska kärnan
Existentiell hållbarhet byggs genom:
1. Relationer – trygghet, respekt, mentalisering, samarbete.
2. Språk & mening – hur vi pratar om ansvar, mening, framtid, konflikt.
3. Struktur – roller, gränser, mandat och integritet.
När dessa tre utvecklas tillsammans uppstår ett arbetsliv där människor kan vara både professionella och hela, både kapabla och mänskliga.
Existentiellt självledarskap handlar om att bli den du är i din yrkesroll
Något förenklat kan man säga att existentiellt självledarskap handlar om att reflektera kring dig själv i din yrkesroll i fyra nivåer:
1) VANOR - Den vanligaste och mest bekanta nivån av självledarskap är vanor. Det är ditt agerande i arbetsvardagen, som kan baseras på både konstruktiva och regressiva tendenser. Det handlar om din kommunikation, dina beslut och ditt samarbete med andra. Alla har vanor, rutiner och invanda mönster i vardagen. Det är oftast när något skaver eller går snett som vi stannar upp och börjar reflektera över dessa, och behöver gå djupare än vardagen för att nå viktiga insikter.
2) EFFEKTIVITET - Hur kommunicerar du mer effektivt? Hur kan du förhandla bättre? Hur kan du motivera andra att samla kraft inför en uppgift? Hur kan du förbättra samarbetet i din arbetsgrupp? Det finns en uppsjö olika tekniker, metoder och strategier för att skapa goda resultat, men verklig effektivitet kräver att du utgår från din unika situation och person. Detta leder till nästa fördjupade nivå av reflektion.
3) SJÄLVKÄNNEDOM - För en utåtriktad och karismatisk person så är andra strategier lämpliga än för en introvert, lågmäld person. För en erfaren chef med hög trovärdighet så fungerar vissa metoder medan en ny, oerfaren chef kan behöva använda andra tekniker. Det handlar om att ställa dig frågor som: Vem vill du djupast vara i din yrkesroll? Hur vill du bemöta andra i ditt arbetsliv? Vilka erfarenheter har du gjort som är avgörande för dig? Vilka är dina styrkor i rollen? Men det finns ytterligare en nivå av självreflektion som är central för ett effektivt självledarskap.
4) EXISTENTIELL KOMPASS - Det är den svåraste nivån att beskriva i ord, eftersom den undflyr snäva definitioner. Det handlar om att ställa dig frågor som: vilken sort liv och yrkesliv är värt att eftersträva? Vad är verkligen viktigt, i meningen absolut betydelsefullt? Vad ger grunden för ett gott och meningsfullt arbetsliv? Vad är av verkligt värde? Dessa djupare frågor är så nära ditt centrum du kan komma. En plats som vi riskerar att förlora kontakten med om vi ständigt befinner oss i ett ytligare skikt av vanor och agerande.
