Om psykosyntes
Psykosyntesen har rötterna i psykoanalysen, men gjorde tidigt avsteg från psykoanalysens människosyn. I likhet med C G Jung så avsåg psykosyntesens grundare, Roberto Assagioli, att bredda bilden av människan till att inkludera både ljus och mörker, potentiellt konstruktiva och destruktiva krafter. En komplex, nyanserad och mångfacetterad människobild.
Psykosyntesen har influerats av både modern västerländsk psykologi och uråldrig österländsk visdom. Idag är psykosyntesen inte unik i detta avseende utan de psykologiska principerna bakom meditation och kontemplativa metoder har utforskats i mängder med vetenskapliga studier. Mindfulness, self-compassion och andra meditativa övningar är bara några exempel på hur österländsk filosofi kommit att få inflytande inom psykoterapin och som utgör centrala inslag i psykosyntesen, men under andra begrepp. Utöver direkta terapeutiska tillämpningar så är existentiella och andliga frågor ofta relevanta för att förstå både psykiskt lidande och hälsa.
Andra områden som är centrala i psykosyntesterapi är betydelsen av den terapeutiska relationen, samarbete om mål och metoder, en tydlig plan för arbetet (dvs de principer som har stort forskningsstöd och kallas "common factors"). Eftersom psykosyntesen är en integrativ psykologi så kan olika terapeuter skilja sig åt i sin praktik, beroende på kompetens och erfarenhet. Men det finns ändå flera gemensamma förhållningssätt.
Några av de gemensamma förhållningssätten inom psykosyntes:
-
Varje människa bär på en mångfald inom sig, både primitiva och kreativa krafter samsas i olika konstellationer i vårt inre, till stor del omedvetna för oss. Psykosyntesen beskriver detta bland annat i termer av olika skikt av det omedvetna (högre/lägre) samt inre konstellationer och delar, delpersonligheter.
-
Våra livsval är viktiga, och vi bär inom oss en inre kompass som kan peka oss i rätt riktning (men denna riskerar lätt att göras otillgänglig i vårt inres vanliga "brus"). Denna inre kompass kan också beskrivas som varje individs tillgång till inre visdom och vägledning från den djupaste essensen av den vi är, Självet. Självets "språk" är ofta paradoxalt och kräver vår tolkning för att förstå det, exempelvis kan det handla om drömmar, intuition, eller till och med symtom av olika slag.
-
Vi kan stärka vår medvetenhet genom användandet av vår vilja och därigenom nå ökad inre frihet.
-
Utan fördjupad självkännedom, dvs kunskap om vår personlighet och dess mönster, är all utveckling försvårad.
-
Självförverkligande (eller individuation) är en livslång process som erbjuder både mening och prövning.
-
Varje människa bär på ett inre centrum, som i psykosyntesens teori kallas jaget, med möjlighet till medvetenhet, överblick och (ökad) kontroll - vi behöver inte vara passiva offer för våra inre impulser. Jaget är en spegelbild av Självet, den inre källan till visdom, medkänsla, kärlek och andra transpersonella kvaliteter i människan.
-
Kvaliteten på våra relationer påverkar i stor utsträckning vårt välmående.
Psykosyntes som terapeutisk hållning
Psykosyntes är inte främst en metod, även om dess kritiker ibland tycks uppfatta det så, utan psykosyntesen är en terapeutisk hållning baserat på en djuppsykologisk-transpersonell livs- och människosyn. Vissa metoder har av tradition förekommit inom psykosyntesen, men grundhållningen har alltid varit och förblir integrativ och flexibel. Det är en levande tradition, där dess utövare kan skilja sig markant från varandra, men ändå dela en gemensam kärna.
Med en transpersonell livs- och människosyn så följer några förhållningssätt, bland annat en uppfattning att livet rymmer en meningsfullhet möjlig för oss att upptäcka, att varje individ bär något inom sig som förtjänar att kallas heligt, att människan inte kan reduceras till endimensionella förklaringar, samt att upplevelser av självtranscendens, kärlek, godhet, sanning och skönhet kan ha betydande, positiva psykologiska effekter (och omvänt, frånvaron av dessa kvaliteter kan ha betydande negativa konsekvenser).