top of page

Om psykodynamisk psykoterapi

Psykodynamisk psykoterapi är en väl beforskad terapiform, som visat god effekt för många olika psykologiska problem (Shedler, 2010). Framförallt är det en öppen och flexibel metod och ett förhållningssätt som tillåter stor variation i hur en enskild terapi utformar sig. Den relationella psykoterapin, som vuxit fram som en gren på det psykodynamiska trädet, är särskilt fokuserad på relationers betydelse för psykologisk hälsa och välmående.

Tänker man på Couch
Fokus i en psykodynamisk terapi 

Sigmund Freud kan sägas vara den psykodynamiska terapins fader, men modern psykodynamisk terapi har utvecklats avsevärt sedan början på 1900-talet. En utveckling som inneburit en mångfald av varianter av förhållningssätt och teorier, men som ändå behållit vissa gemensamma drag. Några av kännetecknen för psykodynamisk psykoterapi är: fokus på känslor, ett utforskande av tankar och känslor som väcker obehag/ångest (att möta sina rädslor), att känna igen återkommande teman och mönster (ingen av oss vaknar och säger till oss själva "idag ska jag upprepa mina tidigare misstag, men ändå är det så många av oss gör), ett utvecklingsfokus (samtal om tidigare erfarenheter och hur de påverkat oss), fokus relationer, fokus på den terapeutiska relationen, utforskande av fantasier, drömmar och begär (Shedler, 2010). Människan betraktas som att vara både relationell - ensam, känslomässig - kognitiv, rationell - irrationell, medveten - omedveten, psykologisk - förkroppsligad varelse och terapi behöver därför kunna nå olika delar av vårt inre (och inte enbart förnuft eller intellekt). 

Mål i en psykodynamisk terapi 

Utöver dessa gemensamma drag så kan psykodynamisk psykoterapi beskrivas genom dess målsättning, som går bortom enbart att minska symptom (exempelvis ångest och depression), till att också inkludera personlig mognad och utveckling. Abrahams och Rohlender (2021) skriver till exempel:

 

I psykodynamisk psykoterapi strävar vi inte efter att bota eller ta bort patientens symptom utan snarare att hjälpa patienterna att förstå hur tidigare erfarenheter kan ha bidragit till den ångest/stress/obehag de upplever, och att utveckla mer flexibla och expansiva sätt att relatera till sig själva och andra. Detta åstadkoms genom försök att föra samman ambivalenta och komplexa känslor av kärlek och hat gentemot själv och andra. Vi hjälper patienter att känna igen dysfunktionella eller defensiva relationsmönster som utvecklats över tid, och att känna igen omedvetna begär och impulser, med syfte att finna en frihet, energi och lekfull kreativitet som annars skulle gå åt till olika former av psykologiska försvar. 

Därför, skriver de, kan man säga att målet med psykodynamisk terapi inte handlar uteslutande om symptomreduktion, utan om personlig utveckling, mognad och ökad förmåga till att leva väl. Det säger sig självt att en sådan målsättning kräver att terapin anpassas efter den specifika klienten, och att varje terapi kommer att ha unika drag. 

Psykodynamiska "hälsotecken"

Ytterligare en ingång i att förstå vad psykodynamisk psykoterapi kan innebära är att beskriva den psykodynamiska uppfattningen om psykologiska hälsotecken, det vill säga det som terapin ytterst syftar till att främja. Detta är en variant av rubriken ovan, som handlar om mål i terapi, där hälsotecken kan beskrivas som ökad förmåga till trygghet och anknytning, själv- och objektskonstans (att kunna se dig själv och andra som sammansatta och komplexa, som att ha både bra och dåliga sidor, och inte förenkla människobilder i bra/dåliga), agens och autonomi (att hitta din egen röst, lita till ditt eget omdöme och uppleva en förmåga att påverka den grundläggande riktningen i ditt liv), realistisk och stabil självkänsla, uthållighet, flexibilitet och förmåga till affektreglering, förmåga till reflektion och mentalisering (att förstå dig själv utifrån och andra inifrån), viss grad av bekvämlighet i gemenskap och ensamhet, vitalitet, acceptans, förlåtelse och tacksamhet, förmåga att älska, arbeta och leka (McWilliams, 2021).

Med en så omfattande lista på psykologiska hälsotecken så blir det uppenbart att inte alla dessa kan beröras i varje terapi, i alla fall inte i en kortare terapi. Men ofta så är många, eller samtliga, av dessa aspekter viktiga att åtminstone beröra i terapi, även om det inte ges utrymme att gå på djupet med samtliga av dem. 

Existentiella och transpersonella perspektiv i psykodynamisk psykoterapi

Ett perspektiv som är viktigt är att frågor om syfte och mening i livet ofta kräver ett annat fokus än det rent psykodynamiska (men som är fullt möjligt att integrera med ett psykodynamiskt synsätt). Ur ett existentiellt perspektiv så kan psykologisk hälsa, och därför teman i en terapi, sägas vara kopplade till frågor mening, frihet, val och ansvar, ensamhet och gemenskap samt inte minst frågor om döden (Yalom, 1980). Dessa existentiella perspektiv är ofrånkomliga delar av livet, och därför också ofta kopplade till episoder när livet känns svårt. Och svåra känslor, såsom ångest, behöver inte nödvändigtvis ha sin grund i vårt förflutna, utan kan även grundas i hur vi förhåller oss till framtiden. 

 

Men för många innehåller livet också en dimension vi kan kalla för andlig. En dimension som innebär upplevelser av mening, godhet, skönhet och sanning (och inte nödvändigtvis traditionellt religiösa frågor, även om dessa också kan höra hit). Den transpersonella psykologin strävar efter att kunna inkludera frågor om en längtan efter andlighet, en djupare kontakt med något större och en känsla av enhet och gemenskap (Ferrer, 2002), och har därför en viktig roll att spela i psykodynamisk psykoterapi. Har livet en djupare eller större mening? Kan denna mening ha något med mitt liv att göra? Vad är verkligen viktigt? Rymmer mitt liv en (kanske dold) riktning och syfte? Dessa frågor kan ha en andlig dimension, och behöva integreras i ett terapeutiskt samtal. 

Existentiell, transpersonell, relationell psykodynamisk psykoterapi

Min hållning som terapeut kan beskrivas som existentiell, transpersonell, relationell psykodynamisk. Grunden är relationell psykodynamisk, och existentiella och transpersonella perspektiv integreras i denna grund (dvs en form av assimilativ integration). Den transpersonella psykologin beskriver sig själv bland annat som en helpersonspsykologi, det vill säga en psykologi där alla dimensioner av oss får rum. För mig är det ett viktigt ideal att kunna möta människor där de får uppleva sig hela, och alla aspekter av vårt liv får finnas med. Det tror jag ger en god grund för att växa och läka som människa. 

 

Referenser:

Abrahams, D. & Rohlender, P. (2021). A clinical guide to psychodynamic psychotherapy. Routledge.

Ferrer, J. (2002). Revisioning transpersonal theory: a participatory vision of human spirituality. Suny Press

McWilliams, N. (2021). Psychoanalytic supervision. The Guilford Press.

Shedler, J. (2010). The efficacy of psychodynamic psychotherapy. American Psychologist, 65(2), 98–109. https://doi.org/10.1037/a0018378

Yalom, I. (1980). Existential psychotherapy. Basic Books.

bottom of page