Om psykodynamisk psykoterapi

Fokus i en psykodynamisk terapi 

Psykodynamisk terapi har utvecklats avsevärt sedan början på 1900-talet. En utveckling som inneburit en mångfald av varianter av förhållningssätt och teorier, men som ändå behållit vissa gemensamma drag. Några av kännetecknen för psykodynamisk psykoterapi är:

​

• fokus på känslor,

• ett utforskande av tankar och känslor som väcker obehag/ångest (att möta sina rädslor),

• att känna igen återkommande teman och mönster (ingen av oss vaknar och säger till oss själva "idag ska jag upprepa mina tidigare misstag, men ändå är det så många av oss gör),

• ett utvecklingsfokus (samtal om tidigare erfarenheter och hur de påverkat oss),

• fokus på relationer, nuvarande relationer, tidigare relationer och den terapeutiska relationen,

• utforskande av fantasier, drömmar och begär.

(Shedler, 2010).

 

Människan betraktas ur ett psykodynamiskt perspektiv som att vara komplex och rymma polariteter: hon är både relationell - ensam, känslomässig - kognitiv, rationell - irrationell, medveten - omedveten, psykologisk - förkroppsligad varelse och terapi behöver därför nå olika delar av vårt inre (och inte enbart förnuft eller intellekt). En psykodynamisk terapi är ett relationellt samarbete som ska ge möjlighet till nya levda erfarenheter och insikter. 

​

Mål i en psykodynamisk terapi 

Målsättningen för psykodynamisk psykoterapi går bortom enbart symptomreduktion (exempelvis att lindra ångest och depression), till att också inkludera personlig mognad och utveckling. Abrahams och Rohlender (2021) skriver till exempel:

 

I psykodynamisk psykoterapi strävar vi inte efter att bota eller ta bort patientens symptom utan snarare att hjälpa patienterna att förstå hur tidigare erfarenheter kan ha bidragit till den ångest/stress/obehag de upplever, och att utveckla mer flexibla och expansiva sätt att relatera till sig själva och andra ... med syfte att finna en frihet, energi och lekfull kreativitet som annars skulle gå åt till olika former av psykologiska försvar. 

 

Det säger sig självt att en sådan målsättning kräver att terapin anpassas efter den specifika klienten, och att varje terapi kommer att ha unika drag. En viktig uppgift för en psykodynamiskt orienterad terapeut är därför att försöka lära varje klient som en unik individ, och samtidigt bidra med kunskap om typiska utmaningar och lösningar för psykologisk problematik.

​

En psykodynamisk psykoterapi kan också rymma existentiella perspektiv, såsom en känsla av meningsfull livsriktning, goda relationer, en ökad upplevelse av närvaro och vitalitet, äkthet och en känsla av att vara hel som individ. Vägen till dessa mål är sällan rak, utan innebär ett kreativt, gemensamt utforskande av både möjligheter och begränsningar. 

​

Psykodynamiska "hälsotecken"

Ytterligare en ingång i att förstå vad psykodynamisk psykoterapi kan innebära är att beskriva den psykodynamiska uppfattningen om psykisk hälsa, det vill säga det som terapin ytterst syftar till att främja. Detta är en variant av rubriken ovan, som handlar om mål i terapi, där psykisk hälsa kan beskrivas som

 

• ökad förmåga till trygghet och anknytning,

• själv- och objektskonstans (att kunna se dig själv och andra som sammansatta och komplexa, som att ha både bra och dåliga sidor, och inte förenkla människobilder i bra/dåliga),

• agens och autonomi (att hitta din egen röst, lita till ditt eget omdöme och uppleva en förmåga att påverka den grundläggande riktningen i ditt liv),

• realistisk och stabil självkänsla,

• uthållighet, flexibilitet och förmåga till affektreglering,

• förmåga till reflektion och mentalisering (att förstå dig själv utifrån och andra inifrån),

• viss grad av bekvämlighet i gemenskap och ensamhet,

• vitalitet,

• acceptans, förlåtelse och tacksamhet,

• förmåga att älska, arbeta och leka.

(McWilliams, 2021).

​

Med en så omfattande lista på psykologiska hälsotecken så blir det uppenbart att inte alla dessa kan beröras i varje terapi, i alla fall inte i en kortare terapi. Men ofta så är många, eller samtliga, av dessa aspekter viktiga att åtminstone beröra i terapi, även om det inte ges utrymme att gå på djupet med samtliga av dem. 

​

Existentiellt informerad relationell psykodynamisk psykoterapi

Existentiella perspektiv sätter människan i ett större livssammanhang och utgår primärt från filosofi snarare än psykologi. Existentiella perspektiv i psykoterapi innebär ett tillfälle att få reflektera över frågor om mening, syfte och värde i livet. Grundtanken är att hur vi mår i stor utsträckning påverkas av hur vi lever. Att leva väl är en svår uppgift som kräver att vi förhåller oss till det som är givet i livet, gör det mesta av våra möjligheter och accepterar våra begränsningar. En existentiellt informerad psykoterapi handlar därför om att upprätta nya, mer hållbara och meningsfulla livsomständigheter, givet vad som är möjligt för den enskilda individen. 

​

Psykisk hälsa kan vara starkt kopplat till frågor mening, frihet, val och ansvar, ensamhet och gemenskap samt frågor om döden (Yalom, 1980). Dessa existentiella teman är ofrånkomliga delar av livet, och därför också ofta kopplade till episoder när livet känns svårt. Svåra känslor, såsom ångest, behöver inte nödvändigtvis ha sin grund i vårt förflutna, utan kan även grundas i hur vi förhåller oss till livets existentiella dimensioner. Vi möter alla frågor om mening, äkthet, frihet, val, begränsningar, smärta, förlust, åldrande, sjukdom, ansvar, mening och ändlighet. Ångest kan ur ett existentiellt perspektiv vara en naturlig, och ibland konstruktiv, respons på vår livssituation. 

 

För många innehåller livet också en dimension vi kan kalla för andlig. En dimension som innebär upplevelser av mening, godhet, skönhet och sanning (och inte nödvändigtvis traditionellt religiösa frågor, även om dessa också kan höra hit). Många bär på en längtan efter en djupare kontakt med något större och en känsla av enhet och gemenskap, och därför har andlighet, eller vad som kan kallas existentiell hälsa (Melder, 2011), en viktig roll att spela i psykodynamisk psykoterapi. 

​

Jag har särskilt fördjupat mig i hur existentiella perspektiv kan få rum i en relationell psykodynamisk psykoterapi genom att kontinuerligt vidareutbilda mig inom existentiell samt psykodynamisk terapi, och jag har dessutom skrivit om dessa frågor (se författarskap).

 

Särskilt viktigt för mig i rollen som psykoterapeut är epistemisk ödmjukhet, vilket innebär en övertygelse om att vi aldrig kan vara säkra på frågor om universums natur*, att hålla en öppenhet för lärande, att vi behöver omfamna tvivel, och att jag i rollen som psykoterapeut behöver förhålla mig ödmjukt inför mötet med mina klienter, deras övertygelser och vilja. 

 

Referenser:

Abrahams, D. & Rohlender, P. (2021). A clinical guide to psychodynamic psychotherapy. Routledge.

Holmquist, R. (2022). Principles and practices of relational psychotherapy. Routledge.

Melder, C A. 2011. Vilsenhetens epidemiologi. En religionspsykologisk studie i existentiell folkhälsa. (The epidemiology of lost meaning. A study in psychology of religion and existen- tial public health in a Swedish context). Acta Universitatis Upsaliensis. Psychologia et soci- ologia religionum 25. 305 pp. Uppsala. ISBN 978-91-554-7958-9.

McWilliams, N. (2021). Psychoanalytic supervision. The Guilford Press.

Shedler, J. (2010). The efficacy of psychodynamic psychotherapy. American Psychologist, 65(2), 98–109. https://doi.org/10.1037/a0018378

Yalom, I. (1980). Existential psychotherapy. Basic Books.

​

*Vilket innebär att när författare som t ex Irvin Yalom deklarerar att vi lever i ett universum som saknar syfte begår han samma misstag som de religiösa förespråkare han kritiserar som förespråkar ett universellt syfte i tillvaron. En epistemiskt ödmjuk hållning innebär att vi inte kan uppnå säkert vetande i frågor om universums/tillvarons natur.