May 18, 2018

March 20, 2018

Please reload

Senaste inlägg

Existentiellt mod - att välja framtiden.

January 20, 2018

1/1
Please reload

Utvalda inlägg

Existentiellt mod - att välja framtiden.

January 20, 2018

 

 

 Den existentiella psykologin betonar det kontinuerliga upprätthållandet av mening i livet som avgörande för psykologisk hälsa. Men mening är inte något statiskt vi kan hålla fast vid när vi väl funnit den, utan den är föränderlig och kräver att vi engagerar oss i livet om och om igen. Den kräver vårt aktiva deltagande för att förbli bestående vilket innebär att vi återkommande tvingas göra aktiva val mellan olika alternativ. Det kan handla om små saker (som vad vi ska äta till middag) till stora saker (som att avgöra ifall vi ska skilja oss eller inte). Varje sådant beslut innebär att vi antingen väljer en ny, osäker väg eller upprepar en bekant, trygg väg. Den nya, osäkra vägen innebär att vi öppnar nya möjligheter men också nya risker. Det bekanta innebär en förlängning av det förflutna, vilket ger trygghet och förutsägbarhet.

 

Den existentiella psykologins utgångspunkt är att valet av framtiden, vilket också innebär valet av risk och osäkerhet, ofta är mer meningsskapande jämfört med att om och om igen välja det förflutna, bekanta och trygga. Inte sällan är också valet av det förflutna inte så tryggt som vi föreställer oss eftersom det i avsaknad av förnyelse riskerar att dränera oss på en känsla av mening, och leda till nedstämdhet, depression och psykisk ohälsa. 

 

Mening och osäkerhet

 

Mening, genom valet av framtiden, är därför ofta förknippat med att uppleva osäkerhet, rädsla och ångest inför möjliga misslyckanden. Här är den existentiella psykologin avgjort annorlunda än många andra teorier som enbart ser ångest som något negativt vi antingen ska lära oss stå ut med eller arbeta bort. Istället kan ångesten fylla en funktion ur existentiell synpunkt: att skärpa och fokusera oss inför meningsfulla utmaningar. Ångesten är ofta frihetens följeslagare, och för att kunna utnyttja vår frihet behöver vi därför rätt förutsättningar och förhållningssätt gentemot den sortens ångest och rädsla som hänger samman med meningsfulla livsutmaningar. 

 

Att välja framtiden och att skapa mening kräver därför existentiellt mod. Modet att möta osäkerhet, tvekan och kval. Utan existentiellt mod riskerar vi att ständigt återupprepa det förflutna. Vi lever stagnerat om vi saknar det existentiella modet, men tryggt och förutsägbart.

 

Att välja framtiden handlar inte om enkla principer som att ”alltid välja det nya” – vilket ofta inte alls kräver existentiellt mod. Istället handlar valet av framtiden oftare om att välja vem du vill vara och hur du vill vara i redan existerande sammanhang. Det kan handla om att våga relatera på ett nytt sätt, snarare än att lämna din relation. Eller att göra din röst hörd på det arbete du har, snarare än att byta arbetsplats. Risken är annars att du snart befinner dig i precis samma relation, arbete eller omständigheter som du nyss tröttnade på. Vi bär ofta med oss våra gamla relationsmönster in i nya relationer och situationer och upprepar därför det förflutna om och om igen, bara med nya kulisser som bakgrund. Visst, ibland krävs att vi helt byter sammanhang för att välja framtiden, men det är inte alltid nödvändigt. Istället för att tänka i termer av yttre miljö (människor och sammanhang) så handlar det snarare om att hitta rätt hållning till de utmaningar du står inför. 

 

Hållbarhet

 

Ett begrepp som används inom existentiell psykologi är hållbarhet (eng. hardiness) vilket innebär en förmåga att utforma sitt liv på ett sådant sätt att det bidrar till välmående och förebygger psykisk ohälsa. Det innebär att hitta ett eget förhållningssätt till livets grundförutsättningar, såsom behovet av mening, goda relationer, förverkligande av våra möjligheter, i en osäker och många gånger orättvis tillvaro. Forskaren Salvatore Maddi menar att hållbarhet uppnås genom tre grundattityder: engagemang (och inte passivitet), kontroll (och inte uppgiven maktlöshet) och utmaning (och inte ständig trygghet). 

 

Maddis forskning har visat att hållbarhet genom dessa tre attityder ökar både prestation och hälsa, trots påfrestande utmaningar, och leder till en bättre förmåga att välja framtiden, osäkerhet och risk, och därmed också en större sannolikhet för ett meningsfullt liv. Hållbarhet kan tränas och öka vårt existentiella mod, menar Maddi. I en existentiellt informerad psykoterapi (vilken kan ha sin grund i olika terapiformer) så uppmanar därför terapeuten alltid klienten att sträva efter att hitta det som kan väcka engagemang, intresse och en vilja till ansvar. Klienter uppmanas att fokusera sitt beteende på de områden där friheten att välja finns och utöva den kontroll som är möjlig, även om den alltid är begränsad. Utmaningar ses om ofrånkomliga i ett aktivt och meningsfullt liv och det blir därför en uppgift att så långt som möjligt välja de utmaningar som är förknippade med det liv vi önskar leva och samtidigt ta oss an de vi inte kan undvika, snarare än att ständigt söka det trygga och förutsägbara. 

 

I min erfarenhet är det ingen lätt uppgift att leva med existentiellt mod. Det kräver att jag går emot min naturliga impuls att välja minsta motståndets väg, att jag investerar energi i att reda ut för mig själv vad som är meningsfullt och vad som är trivialt, och inte minst att jag tar (eller snarare skapar) tid för återhämtning. Det krävs att jag balanserar det bekanta med det nya, det trygga med okända och det förutsägbara med det riskfyllda. I den balansen finns ofta upplevelsen av mening, men om jag går för långt åt ena hållet väntar rigiditet och stagnation medan det åt andra hållet väntar kaos och kontrollförlust. Det existentiella modet kräver därför en skärpa och vakenhet av mig för att hålla en balans mellan kaos och ordning, och jag måste motarbeta alla impulser till existentiell lättja. Som sagt, ingen lätt uppgift och definitivt mer krävande än ett liv där jag tillåter mig att falla in i ett passivt liv, men utan tvekan ändå värt ansträngningen. 

 

/Philip Bäckmo

 

Källor:

 

Maddi, S. (2004). Hardiness: An Operationalization of Existential Courage. Journal of Humanistic Psychology, Vol. 44 No. 3, 279-298 

 

 

 

 

 

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Följ mig
Sök efter taggar